Jag borde ha utmärkta förutsättningar för en flawless pensionsplan. Lever i ett ”dink”-förhållande (double income no kids), har jobbat på ett pensionsbolag, pluggat till civilekonom, skrev min D-uppsats på pensionssparande. Vill ni veta hur mycket jag har i privat pensionssparande? INGENTING. Men mer om detta sen, låt oss först backa bandet och börja med en kort bakgrund till hur pensionen fungerar.

När jag tidigare jobbade på ett pensionsbolag fick jag se den här bilden för att få en bättre förståelse för pensionssystemet:

Ger en rätt bra bild över känslan åtminstone jag hade för pension – kaos. Varför skulle man försöka sig på att förstå ens den minsta lilla pyramidbiten?

Som tur var förstod jag, efter att ha jobbat ett tag, att det inte behövde se så snårigt ut som den där skräckbilden. Den klassiska pensionspyramiden fick jag dock känslan av var missvisande. Vill man ha någotsånär samma inkomst när man går i pension som under sitt yrkesverksamma liv bör man lägga undan en betydligt större del själv. Det kan man göra på olika sätt tycker jag, mer om det längre ner.

Tjänstepension

Mittendelen av pyramiden, det arbetsgivaren sätter av, brukar vanligtvis uppgå till ca 4,5% av lönen (upp till en viss nivå, därefter kan det vara värt att löneväxla för att få en större avsättning). Det här är en av de viktigaste förmånerna man kan ha via sitt företag, innan man byter jobb ska man definitivt kolla upp att villkoren för pensionsavsättningar är reko innan man tackar ja. Många branscher är anslutna till kollektivt upphandlade tjänstepensionsavtal, jobbar man inom något av dessa områden kan man vara säker på att man har en schysst tjänstepension:

  • Privatanställda arbetare = SAF-LO
  • Privatanställda tjänstemän = ITP1 eller ITP2/ITPK (beroende på när du är född heter det olika)
  • Statligt anställda = PA16
  • Kommun- eller landstingsanställda = KAP-KL

Tack tack alla arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, vem älskar inte lite förkortningar. So far inte så snårigt, däremot vet jag, med erfarenhet av pensionsbolaget jag jobbade på, att en del klurigheter uppstod när man skulle göra sitt val av pensionsplacering inom dessa områden.

Varje område har en objektiv valcentral, som ofta skickar ut brev om att man ska välja ett av försäkrings- eller fondbolagen som avtalsparterna upphandlat som är valbara inom området. Exempel på dessa är Fora, Collectum, Valcentralen och SPV – det här är alltså INTE pensionsbolag. Det är bara genom dessa man gör sitt val av bolag där pengarna ska placeras.

När man valt vilket pensionsbolag man vill att avsättningarna hamnar hos ska man välja sparform. Det finns två vägar att gå, traditionell försäkring där du har en garanti i botten eller fondförsäkring där du gör valen själv men oftast har chans till högre avkastning. Historiskt sett har en högre risk i sparandet också gett högre avkastning, jag har därför valt att placera hela min pension i en fondförsäkring eftersom jag har ett tag kvar till pension 🙂

Efterlevandeskydd, ska man ha det? Jag tycker det här är en svår fråga. Lite förenklat så betyder efterlevandeskyddet precis vad det låter som, ett skydd till efterlevande om man skulle gå bort. Den vanligaste formen av efterlevandeskydd heter återbetalningsskydd, vilket innebär att pensionssparandet tillfaller sina förmånstagare i det fall man går bort. Har man inte tecknat detta hamnar man istället i en grupp av andra sparare som inte heller har det, och går någon bort inom det kollektivet delar alla i den gruppen på dessa pengar (s.k. arvsvinster). Har man familj brukar man ofta teckna skyddet, har man det inte bör man låta bli så man istället får del av kollektivets pengar.

Det man ska tänka på är att skyddet aldrig kan gå till andra än make/maka, registrerad partner, sambo eller barn (även styvbarn och tidigare make/make är ok). Har man därför närstående som man vill skydda, men som inte är någon av dessa, bör man avstå. I relationer där den ene tjänar betydligt mer än den andra kan det också vara värt att fundera på om den med lägre lön bör avstå skyddet till förmån för en lite högre pension.

Utöver återbetalningsskydd finns även något som kallas familjeskydd. Detta fungerar ungefär som en livförsäkring och innebär att en extra summa, utöver det man har i pensionsförsäkringen, tillfaller förmånstagarna i det fall man avlider innan pensionsgång. Detta innebär en extra kostnad som dras från varje pensionsavsättning (till skillnad från återbetalningsskyddet, där den indirekta ”kostnaden” endast uppgår till arvsvinsterna man går miste om). Jag har ett återbetalningsskydd eftersom jag är gift och vill att pensionen går till min man i det fall jag går bort. Däremot har jag valt bort familjeskydd då jag har en livförsäkring på annat håll.

Faller man inte in under någon av de härliga förkortningarna ovan (PA16 etc) kan man mycket väl vara ansluten till en pensionslösning som liknar dessa kollektivt upphandlade upplägg ändå. Jag har till exempel – av naturliga skäl 😉 – min pension på Avanza som har en ett upplägg likt ITP. Har man jobbat länge och på olika arbetsplatser har man sannolikt pengar på lite olika pensionsbolag, varje avtalsområde har ett ”icke-val” där man hamnar om man inte väljer något själv. Kan tyckas jobbigt att ha det spritt, med det finns en bra sida som heter minpension.se där man (i de flesta fall) kan se allting samlat.

Ett sista medskick gällande tjänstepensionen är att man trots att det kan kännas lite stökigt med alla val ovan ändå ska vara glad att man har just dessa val. Beroende på när man tjänat in sin pension finns det vissa delar som är helt låsta, de kallas förmånsbestämda premier. Avsättningar man kan placera själv kallas premiebestämd pension och innebär ju även att man kan påverka och själv välja sparandeform efter egen riskpreferens och man får då såldes även inflytande över sin egen avkastning.

Allmän pension

Moving on, utöver tjänstepension har man även den allmänna pensionen – den undre delen av pyramiden. Här sätter staten av 18.5% av din lön upp till 7,5 basbelopp (i år 45 500 kr). 16% kan man inte röra (inkomstpensionen), resterande 2,5%, är PPM. PPM innebär inte lika många steg som ovan, men har likväl blivit kritiserat för antal val. De har runt 800 fonder, jag har gjort mitt val enligt ett blogginlägg jag skrev om fondsparande. Ska jag vara helt ärlig har jag inte varit särskilt imponerad av mitt besked i det orangea kuvertet, känner därför att jag måste göra det jag kan och byta form på pyramiden.

Pensionsrektangeln

Precis som Philip skrev i ett tidigare inlägg är det skevt att pyramiden ger sken av att det egna sparandet bör utgöra den minsta delen av pensionssparandet. Enligt Pensionsmyndigheten låg snittpensionen 2017 som allra högst i Stockholms län där den landade på 21 609 kr före skatt. I andra delar av landet låg den under 15 000 kr, alltså under det vi anser vara minimilön i Sverige.

När jag läste ekonomi fick jag lära mig att man under livets gång strävar efter att ha en jämn konsumtion – dvs när man är ung och har en lägre lön tar man lån, när man är i mitten av livet och förmodligen pikar inkomstmässigt så sparar man (önskvärt alltså), för att sedan ta av detta sparande när man går i pension och igen har en lägre inkomst. Med bakgrund mot sifforna ovan inser jag (med min burn rate) att jag kommer behöva spara en rejäl slant själv för att inte få en chock över inkomsttappet vid pensionsgång.

För att ändra form på den kära pyramiden kan man som sagt öka på mittenbiten genom att löneväxla om man har möjlighet till det. Bra att även vara medveten om den klassiska ”kvinnofällan” – jobbar man deltid en längre period för att kanske vara hemma med barn påverkar detta pensionsavsättningarna. Det säger sig självt att man kanske inte har något annat val i delar av livet än att trappa ner på arbetet, men det är bra att ha med sig att det inte bara påverkar lönen utan också pensionen (pensionen i större mån eftersom man även går miste om ränta på ränta-effekten). Slutligen bör man spara betydligt mer själv än vad den lilla pensionstoppen signalerar, jag tänker mer rektangel än pyramid.

Mitt pensionssparande

Efter denna långa utläggning om hur man kan vara perfekt vill jag då komma tillbaka till början av mitt inlägg, jag har ju INGENTING i privat pensionssparande? Det är en sanning med modifikation – jag har visserligen inget sparande i en IPS eller på annat privat pensionskonto, dvs pengar som är öronmärkta för pension. Tyvärr hade jag inte kommit till det stadiet att jag förstod att jag behövde sätta undan egna pengar till pensionen när det fortfarande var avdragsgillt att göra det. Däremot har jag annat långsiktigt sparande, tur att man kan och får göra på olika sätt 🙂

Jag har en kapitalförsäkring där jag sparar i fonder, må så vara att de inte är bundna till pensionsgång men jag hoppas verkligen jag kan ha karaktär nog att låta dem vara. Om det inte skulle vara fallet har jag förmodligen genomgått en smärre livskris, och då antar jag att jag kommer vara riktigt tacksam att pengarna inte var låsta till 55 års ålder. Som den förmånen jag har av att bo i Stockholm har jag även lagt en halv förmögenhet på mitt boende, och till viss del ser jag självklart denna investering som en ”pensionsförsäkring” och amorterar därför så mycket jag kan för att det inte bara ska vara bankens pension.

Woopa, pensions-rant over. Alla sparanden är unika och allt sparande är bra. Do it your own way! 😀

/ Linnea Wiklund, fondspecialist på Avanza