Amerikanernas sparvalVilken är din långsiktiga sparform? Rika väljer att spara i fastigheter och aktier när fattiga i första hand väljer guld. Det är köptrenden i USA senaste åren, visar en färsk Gallup. Det handlar om synen på pengar, men också vår världsbild. Ser vi pengar som ett verktyg och ser vi omvärlden som en tillgång eller ett hinder?

Så här under sommaren får jag tillfälle att ta upp frågor som jag funderat på ett slag. Här är en av dem. Varför investerar vi så olika? Nej, jag tror inte bara det handlar bara om kunskap, utan värderingar och erfarenheter.

Siffrorna från Gallup bekräftar väl raka fakta. Intresset för fastigheter har stigit senaste åren. Vi har sett det i fastighetspriserna. Och guld har rasat närmast lika mycket. Men här finns mer fakta. Vi människor väljer nämligen väldigt olika.

Statistiken från Gallup visar också på lika val av investeringar beroende på vilka konton vi har tillgång till. De ”fattiga” väljer inte att köpa fastigheter, utan föredrar guld. Fattiga syftar här på de med mindre än 200 000 kr i årsinkomst. Bland dessa vill en av tre spara i guld. Bland rika, som tjänar mer än 600 000 kr, är samma sparform bara intressant för hälften så många. De rika väljer hellre fastigheter och aktier. Något som de fattiga närmast ratar.

Amerikanernas sparval

Vilken är din favorit bland långsiktiga sparformer? frågade Gallup amerikanarna.

Bland amerikanarna är det 9 av 10 rika som äger sitt hem, medan endast 1 av 3 fattiga.

Här ser vi direkt en praktisk bakgrund: Vi inser att det krävs mer pengar för att investera i fastigheter. Det krävs dessutom planering, lån och långsiktighet. Det kan den med pengar kosta på sig. Men den som har tom plånbok i mitten på månaden är förstås inte i närheten av frågan.

Men här skönjer sig antagligen inte bara olika tjocklek på plånböckerna, utan också olika syn på både pengar och omvärlden. Några har mer förtroende för samhället. Andra har mindre. Något som direkt kan locka oss till paradoxala misstag.

Den som har lite pengar vill inte riskera att bli av med dem utan lägger heller pengarna på någonting som känns säkert på kort sikt. Dessutom ska pengarna finnas inom räckhåll, efter som hens ekonomi inte tål några särskilda överraskningar. Därför denna tro på sedlar och även guld, som bägge går att hålla i handen, inte överraskande utan logisk. Att de sedan har en flyktig avkastning är ett problem kan vi långsiktiga investeringar tycka, men de med mindre pengar har mer akuta problem än så.

Omvänt har den med gott om pengar inte svårt att välja köttbit på Konsum, utan för hen är pengar mestadels en investering. Rollen som valuta är här inte alls lika central. Det sätter också andra perspektiv. De behöver inte särskilt stor andel av sina pengarna tillgängliga på kontot, utan kan lägga undan flera år framöver. Plötsligt blir värdet på kontot nästa vecka inte alls särskilt intressant, utan fokuset ligger på många års sikt.

Även synen på världen lär vara olika. Den rike inlemmar gärna. Hen ser världen som en tillgång för att göra fler affärer. Då är det inte heller konstigt om hen köper förutom fastigheter, även bolag, aktier och fonder. För här finns ju en tro på samhällets utveckling och tillväxt.

Tvärt om riskerar den med mindre pengar på kontot att se samhället som ett hinder, en motpol och inte alltid en fördel. För hen blir inte heller samhällets världsbild, ekonomi eller tillväxt närmelsevis lika trovärdig. Hen kan därför välja att lämna såväl banker, börsen och aktier ryggen. Det känns tryggast så.

För mig som jobbar med frågor om investeringar så är aktier vårt samlade företagande – en vilja och förmåga att åstadkomma förbättringar. Fastigheter är det brist på och därför stiger de visserligen i pris, men de producerar föga nyheter som kan förbättra världen. Visst äger jag mitt boende, men jag lägger inte mer pengar på det. Jag vill hellre se investeringar i maskiner, uppfinningar och teknik på kontot. Saker som bidrar.
Räntor är motsatsen. Här gör någon annan (ofta en bank) affärer på dina pengar. De skär emellan och tjänar mer än vi själva, på våra pengar, som vi surt kämpat ihop. Guld är måhända påtagligt, fysiskt och omtalat, men som nytta och bidrag till ekonomin ser jag inte det. Guld är ett skydd vid finansiella kollapser säger en god vän, som flydde från andra världskrigets Östeuropa. Men inte ens han har stora besparingar i guld…
Intresset för guld ser jag istället som en bristande trygghet. Lite grann som vapenkramare i USA. Guldköparna litar inte på vårt ekonomiska samhällssystem. Visst kan det misslyckas då och då, men att allt ska gå helt åt pepparn, räknar jag inte med. Barriären att köpa guld är på sätt och vis även lägre. Men avgifterna för denna handel är hissnande, vilket vi lätt glömmer.
Och kanske ska vi inte ta USA-siffrorna på för stort allvar: Bland amerikanerna är det få som har ett sparande utöver pensionen. Endast 11 % fattiga har ett annat sparande mot 60 % av de mer välbeställda. I Sverige vill jag minnas att samma siffra ligger på 70% för alla svenskar.

Hur ser du på dina pengar och omvärlden? /claes hemberg

Följ fler liknande diskussioner vidare på Twitter. https://twitter.com/Claes_Hemberg