Handelskrig antyder USAs nye president. Men det är mer tom retorik än en verklig plan. USA klarar sig inte utan Kinas billiga varor. USA kan inte tillverka dem lika billigt. Här tvingas de i stället vackert samarbeta. En hetare fråga mellan Xi Jinping och Trump är konflikten om sjövatten vid Filippinerna och Japan, kapplöpning i Afrika, kriget i Syrien och bråket med Nordkorea.

Amerikanska fabriker har tömts på miljontals arbetare senaste årtiondet. Ökad världshandeln har underlättat för verkstadsgolven i Kina att ta över. Men det är inte kinesernas fel. Det är ju amerikanska butiksjättar som Wallmart, Apple med flera som importerat billiga grejor för att konsumenten vill ha dem. Att skylla på Kina, håller inte.

Amerikanska industriarbetare har inte haft några verkliga (reallönelyft) på över 20 år. Ändå upplever många amerikaner en bättre ekonomi. Svaret finns i billig import. Ungefär som vi själva flyttat klädproduktionen från Borås till Bombay. Så USA kan tacka kineserna för köpkraft och samtidigt har de ”givit bort jobben”.

Men att USA med Trump ska ta tillbaka fabriksjobben är inte sannolikt. Låga löner och tuff arbetsmiljö lär knappast locka den amerikanska arbetaren med ofta fina pensionsvillkor. Istället är det inom ny teknik, forskning, energi som framtidsjobben finns. Det å sin sida kräver utbildning och investeringar i USA. Något som Trump inte haft fokus på.

Kinas och USAs debatt lär istället handla om sjövatten mellan Filippinerna, Japan, Vietnam och Kina, råvaror är mer direkta frågor som rör bägge parter. Sedan finns med krigspolitik att diskutera i Syrien och Nordkorea. De vill bägge ha initiativet, men när USA har fått en president som uttryckligen inte är så intresserad av utrikespolitik så är det förstås naturligt för Kina att flytta fram positionerna. Kina undviker säkert att klampa på USAs tår, men det finns andra. Många mindre länder kan bli pressade. Här finns en debatt och en konflikt som vi lär få se mer av.

Vad väntar du dig?/claes hemberg