Några unga säger nu sig sikta på pension vid 30 års ålder. Jag tror de är helt vilse. De har nog inte räknat rätt eller så saknar de fakta om jobb, löner, skatter och hälsa inte minst. De ska ju leva till de fyller 90 år. Under sina 60 år som pensionärer behöver de ganska många miljoner på kontot, har jag räknat. Nej, njut av hela livet istället.

Att gå i pension vid 30 är ju löjligt, tänker jag först. Många unga startar ju just vid 30 sitt livs första fasta anställning. Nej, det är nog mest ett häftigt snack eller så tar de vansinninga risker. Ungefär som unga aktievalpar talade om Porsche ömsom champagne på 80-talet.

Vad behöver du på kontot för att gå i pension vid 30 år? Ska du leva som vanlig svensk knegare med lönen 25 000 kr i månaden så behöver du några 2,5 miljoner på kontot per årtionde.

Vill du leva lite bättre, som topp 20%, så behöver du det dubbla. 5 miljoner. Genast insers jag det världsfrånvända. Bara att spara i hop 1 miljon på en normallön lär ju kräva 10 år av nära svälten-upplevelser…

Lägg märke till att 60 år som pensionär lär kosta kring 30 miljoner kronor. Räkna ungpensionären att ha detta på kontont från start eller ska hen börja jobba som aktiehandlare på heltid?

Nu behöver den unge inte ha alla pengar på kontot till 30-årsdagen. Hen får ju förhoppningsvis pengarna att växa under årens lopp. Hur mycket behöver 30-åringen då? Låt oss utgå ifrån försiktig optimsim om 5% avkastning per år.

Med 5% tillväxt på pengarna så kan ungpensionären klara sig med 10 miljoner i aktiefonder som under vägens gång hinner växa 6 miljoner varje decennium. Då kan hen ta ut sina 5 miljoner varje årtionden och ändå har den unga pensionären lite marginal för börskrascher mm.

Nu kanske jag inte har hela bilden av lyckan som ung pensionär. Livet på golfklubben i Spanien eller på en segelbåt kanske är värt 60 år av livet. Jag kan ha missat något. Eller så har de 30-åriga pensionärerna missat glädjen i att åstadkomma förändring, möta människor och bidra till ett bättre samhälle genom jobb, socialt arbete och vardag?

Vi är olika. Jag ser att vi som här i Sverige haft lyckan att få växa upp i ett väl fungerande samhälle. Något vi lite grann betalar tillbaka och garanterar vidare, lite varje dag i livet. Därför drömmer jag inte om att hopp av, utan vill fortsätta delta och dela.

Eller så är jag bara sur gubbbe för att jag vid unga 30 inte insåg att jag skulle ha gått i pension…

Vad säger du till den 30-åriga pensionären?/claes hemberg