Reflektioner från vår investerarresa i Asien
I mitten på november begav jag mig tillsammans med kollegor och en grupp Private Banking-kunder till Asien. Närmare bestämt till Sydkorea och Hong Kong, för att lära mig mer om dessa marknader och hur de mår just nu. Hem kommer jag med många reflektioner och tankar som jag vill dela med mig av i detta inlägg.
Hur mår de asiatiska marknaderna?
Asien i allmänhet och Kina i synnerhet har drabbats hårt av den rådande handelskonflikten mellan USA och Kina och det Hong Kong-baserade indexet Hang Seng befinner sig i en björnmarknad efter att ha fallit över 20 procent sedan toppen i januari i år. Den största aktien i indexet som också dragit ned indexet en hel del är internetkonglomeratet Tencent. En liten kuriosa är att Hang Seng är värdeviktat och består av 50 bolag som tillsammans utgör ungefär 58 % av hela börsen i Hong Kong, alltså inte så olikt OMXS30 förutom att det just är 30 aktier.
I Sydkorea hade vi med oss Gunnar Påhlson från Carnegie Fonder som hade en avvaktande syn på regionen. Gunnar har 30 års erfarenhet av Asien och första kvällen bjöd på en genomgång av marknaderna just nu. Han menade att om 1900-talet tillhörde väst så kommer 2000-talet tillhöra Asien, och påminde samtidigt att det i Asien finns 3,5 miljarder människor (ex Japan). Ett orosmoln i det korta perspektivet är dock att kapitalet är cykliskt och priset på pengar sätts i USA av centralbanken Federal Reserve, vilket satt käppar i hjulen i år.
Några viktiga punkter som han tog upp var:
- Vi befinner oss rimligen på toppen av en global högkonjunktur
- FED enda aktören som ligger rätt i räntecykeln
- Tillväxten i Kina saktar in
- Handelskonflikten påverkar tillväxt, export och enskilda bolag hårt
- Kinas valuta försvagas
Detta till trots så var han positiv till hela regionen på sikt och menade att Asien är en option på global tillväxt. Även om handelskonflikten påverkar negativt just nu så är det som sagt 3,5 miljarder människor i regionen och demografin är bättre. En ung befolkning och ekonomier som i allt större utsträckning drivs av inhemsk konsumtion agerar krockkudde.
Något annat som har oroat investerare i Kina är skuggbankssystemet. Anledningen till varför det överhuvudtaget finns beror på att statliga kinesiska banker enligt Gunnar hellre finansierar statliga bolag. Det innebär att privata bolag som behöver finansiering för att växa måste låna på andra håll, utanför det vanliga banksystemet. Det innebär också en betydligt högre finansieringskostnad vilket missgynnar tillväxt och konsumtion.
Första stoppet på resan var Seoul
Första stoppet på resan var i Seoul, Sydkorea. Här besökte vi några bolag inom olika branscher och började med Hanon Systems som är en av världens största leverantörer av klimatanläggningar till fordonsindustrin. Världsledaren Denso hade en marknadsandel på 22 % och därefter kom Hanon med 12 %. Det jag främst tar med mig är att det är elbilarna som förväntas leda tillväxten framåt. Som bolaget sa ”är det elektrifierat så är marginalerna betydligt högre”. En annan reflektion är att 31 % av bolagets försäljning kom från Korea och det var återkommande för samtliga bolag vi besökte. Just Hanon hade därmed stor andel av försäljningen utanför Korea och hade ett strategiskt samarbete med Ford. I allt övrigt fick jag uppfattningen att Sydkoreanska bolag har en uppförsbacke när det kommer till att få ut sina produkter i världen, ja förutom Samsung och LG då.
Just Samsung betyder tre stjärnor och utgör nästan 10 procent av Sydkoreas BNP. Totalt har koncernen 17 börsnoterade Samsung-bolag. De gör allt från mobiler till tv-apparater, toaletter, övervakningskameror, livförsäkringar, fläktsystem, hyresbostäder och mycket mer. Störst är Samsung Electronics som utgjorde 23 % av börsen och totalt sett utgjorde Samsung-bolagen närmare 35% av börsindex.
Nästa bolag vi besökte var Hotel Shilla som var en 5-stjärnig hotellkedja och starkaste hotellvarumärket i Sydkorea. Merparten av intäkterna genererades dock inom kedjans DFS-butiker, alltså Duty Free Shops eller kort och gott tax free-butiker. Hotel Shilla kunde stoltsera med att vara den snabbast växande DFS-operatören i världen men i samband med detta besök förstod man Sydkoreas beroende av den kinesiska konsumenten. DFS-butikerna är beroende av turister och då främst kineserna som reser till Sydkorea och handlar billigare produkter. Smink var väldigt populärt och vi fick lära oss att många kineser hellre köper Sydkoreanskt smink än kinesiskt dito med ”en massa konstiga kemikalier i”. Avmattningen i kinesisk ekonomi och den pågående handelskonflikten har påverkat handeln och den kinesiska regeringen har även slagit ned på den charterturism från Kina till Sydkoreas DFS-butiker, lite som vår svenska version Ullared.
Efter detta besökte vi Amore Pacific som är ett kosmetikabolag inom mellan till premiumsegmentet. Även här förstod man att det var svårt att ta sig ut i världen och konkurrera med stora globala jättar, 70 % av försäljningen skedde i Korea och därefter 20% i Kina. De var nummer 1 i Sydkorea med 29 % marknadsandel och hade 73 års historik. I början var det klassisk dörrförsäljning som gällde och bolaget börsnoterades redan på 1960-talet.
Koh Young Technologies är ett teknikbolag som var underleverantör till elektroniktillverkare globalt. Deras utrustning användes för kvalitetssäkring i tillverkningsprocessen av just elektronik såsom moderkort till datorer. Här pratade sig bolaget varmt om svenska Hexagon som de såg upp till, de ville ”bli Hexagon” en dag.
Sist men inte minst besökte vi Kakao som kan sägas vara Sydkoreas svar på Whatsapp. Bolaget började med en chattjänst och kopplade sen på att fler olika tjänster såsom spel, taxitjänst, bank, betalningar, video, musik och mycket mer. Det fanns många likheter till kinesiska Tencent. Det jag imponerades av allra mest var det faktum att de har 95 % marknadsandel och 83 % av hela befolkningen använde tjänsten. När det bara var en chattjänst användes Kakao 20 minuter i snitt per dag, nu har den siffran passerat 3 timmar per dag samtidigt som snittanvändaren öppnar appen 55 gånger per dag.
Sydkorea var Asiens billigaste marknad mätt i P/E-tal men det har sin förklaring i undermålig coporate governance, alltså bolagsstyrning. Vi fick lära oss att Sydkoreas näringsliv i mångt och mycket styrs av 5 familjer och att man inte alltid vet var pengarna i bolagen tar vägen i slutändan. Det har lett till att börsens värdering ungefär motsvarar den värdering vi hade i Sverige när finanskrisen bottnade.
Nästa stopp Hong Kong
I Hong Kong träffade vi Fidelity och besökte deras tradingdesk som var den största i Asien, mätt i förvaltat kapital. Där fick vi förmånen att träffa bolagets investeringschef Medha Samant som berättade kring hur hon såg på börsen och ekonomin just nu. Fidelity jobbar med bottom up-analys, alltså att man utgår från bolagen istället för top down där man istället tittar på den breda bilden och utgår därifrån, lite grann som mikroekonomi kontra makroekonomi. Just Fidelity var också hem för Peter Lynch som förvaltade Fidelity Magellan under 13 år och lyckades med bravaden att leverera 29 % avkastning om året under perioden, med närmare 1 400 innehav i fonden.
De utmaningar som Medha såg påminde om de Gunnar tidigare pratade om:
- Dollarstyrkan
- Handelskonflikten
- Kinesisk avmattning
Däremot tyckte Medha att det negativa sentimentet redan är diskonterat i dagens värdering. Känslan jag fick var att det fanns en optimism trots de kraftiga börsfall som regionen genomgått i år. Nästan större optimism än jag kunnat tro faktiskt. Till detta bjöd hon även på en klok visdom ”När du gör dig illa måste du vänta på att kroppen läker. På börsen handlar det om fundamenta som måste fånga upp börsen.” och påminde om att Kinas värdering är regionens lägsta, under det långsiktiga snittet på P/E 12x. Ja, om man ska vara helt korrekt så är Sydkoreas värdering på 8x lägre men det har varit normalläget under en längre tid. Trots att det alltså är den värdering som Stockholmsbörsen vände på under brinnande finanskris. Förklaringen heter Corporate Governance eller bolagsstyrning. Det Sydkoreanska näringslivet domineras av 5 familjer och dessvärre är det inte alltid helt klart vart pengarna tar vägen. Det var alltså inte fördel minoritetsaktieägare.
En annan intressant reflektion jag tar med mig är att kinesiska försäkringsbolag numera ska allokera mer kapital till börsen vilket förväntas minska volatiliteten. Det kanske är bra då närmare 75% av omsättningen i Shanghai utgörs av privatpersoner enligt Gunnar. Det kan ibland vara rena rama casinot menade han. Folk kan ta aktietips i taxin men istället för att prata om bolaget, affärsmodellen, framtidsutsikter och värdering så säger de ett nummer och att den aktien ska upp eller ned. Tencent är den mest handlade aktien och det finns ett flertal olika strukturer och paketerade instrument överlag, inte sällan med belåning Tencent som underliggande. Något som ökar risken för högre volatilitet och margin calls.
Medha menade även att handelskonflikten såklart påverkar ekonomin men att det finns många branscher som mer eller mindre var immun och påminde oss om den stora inhemska marknaden och dess konsumtion att falla tillbaka på. Vinsterna håller på att plana ut men förväntas ändå växa goda 10 %. När det gäller Kinas BNP-tillväxt så menade hon att handelskonflikten kan påverka 60-70 punkter i slutändan, men när detta skrivs ser det ut som att länderna närmat sig varandra under helgens G20-möte.
En annan intressant spaning är att Kina ser ett enormt skifte i teknologi. Fintech och e-handel är stora trender. Det kinesiska bolaget Alibaba som är börsnoterat i USA har 75% av e-handeln i landet. Dessutom förväntas e-handeln utgöra närmare 35% av all detaljhandel under nästa år, det är en mycket hög siffra internationellt.
Medha tyckte att det var dags för bottenfiske i kinesiska aktier och påminde om att historiskt snittvärdering på börsen är 12x. Tencent såg mycket intressant ut. Ett av de större misstagen som utländska investerare gör är att fokusera för mycket på tidningsrubriker. Hon påminde även om att det är få som diskonterar vad en lösning på handelskonflikten skulle kunna innebära.
Hong Kong-börsen är faktiskt noterad och vi besökte såklart den också. Det jag tar med mig härifrån är att intresset för börsnoteringar är på toppnivå. Deras pipeline av kommande noteringar har inte alls påverkats av den senaste tidens oro. Dessutom är det många internationella investerare som ser börsen som en bra proxy för exponering mot landet. Det utländska ägandet i Hong Kong-börsen har faktiskt stigit de senaste åren.
Sista företagsbesöket var i hamnen, världens 5:e största hamn och gav ett ansikte på global ekonomi och handel. Det här var nog det bästa besöket enligt många då det var väldigt handgripligt. Vi fick se hur man operarar en hamn från kontrollcentret och sedan sätta oss på en buss för att guidas igenom hamnområdet. En ur sällskapet sa ”undra hur stor del av HM:s varulager som ligger här” och vi alla ställde oss nog den frågan. Hamnen var enorm men det till trots alltså endast världens 5:e största mätt i antal containers som skeppas på årlig basis. De hade sett en påverkan från handelskonflikten och en annan fråga som inte kom på tal var bedömd påverkan från det enorma infrastrukturprojektet One Belt One Road som skall sammanbinda Europa och Asien.
/ Nicklas
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Avkastningen kan också öka eller minska på grund av förändringar i valutakursen. Vi reserverar oss för eventuella fel i aktie- och fondinformationen som lämnas på denna sida. Åsikter och slutsatser som framkommer i bloggen är skribentens egna och skall inte ses som investeringsråd och/eller åsikter från Avanza.