Är den traditionella 60/40-portföljen död?

Den klassiska mixen av aktier och obligationer har länge setts som en stabil grund i portföljen. Men förändringar i räntemarknaden gör att det kan vara dags att tänka nytt. Här berättar experten Torbjörn Iwarson om råvarornas roll – och vad de kan betyda för balansen i portföljen framöver.

Aktier ger alltid högst avkastning på lång sikt. De flesta av oss har emellertid inte bara aktier i portföljen, därför att vi kanske plötsligt behöver ta ut pengarna och då inte vill behöva sälja på botten för att aktiemarknaden tyckt att det varit läge att ha en börskrasch. Det var nu ett tag sedan, men vi vet också att sådana förekommer och kan komma plötsligt.

Därför har de flesta lärt sig att ha en del av portföljen i obligationer. Det har ofta varit så att när aktiemarknaden faller, faller till slut även räntorna. Fallande ränta betyder att obligationerna stiger i värde. Det har balanserat förlusterna på aktierna. En populär mix har varit exempelvis 60% i aktier och 40% i obligationer, med viss tid mellan rebalansering.

Det har emellertid inte fungerat på minst 10 år.

Hur har det faktiskt varit?

De senaste tio åren har svensk aktiemarknad (OMXSGI) avkastat +138%. Obligationer (Handelsbankens obligationsindex) har avkastat +0,1%(!). Råvarumarknaden (Bloombergs index exklusive energi) har avkastat +75%.

Varför har detta hänt?

Det som har hänt sedan 1980 är att inflationstakten och därmed räntorna stadigt sjönk fram till slutet av 2010-talet. Räntorna gick från runt 20% till under noll. Diskonterat nuvärde, som bestämmer värdet och därmed priset på obligationer, aktier och fastigheter (inklusive mark av olika slag) hade en stadig och varm medvind under nästan 30 år.

Utan att vi behöver veta i nästa steg, orsaker till varför detta skedde, förstår säkert var och en att den medvinden inte kan fortsätta. Räntemarknaden kan inte gå från strax över noll till minus -20% i ränta de kommande 30 åren. Aktier och särskilt obligationer har därför en avkastning att vänta som är väsentligt lägre än den varit, när den här medvinden inte finns kvar längre.

Om vi skulle våga oss på att titta lite längre tillbaka än 1980, som alltså för de allra flesta är början på den personliga finansiella historien, ser vi att från mitten av 1960-talet fram till 1980 var det råvaruprisuppgång och stigande inflation som präglade ekonomin. Penningvärdeförsämring höjer priser på råvaror. Råvaruprisuppgång, om vi tänker oss det som producentprisindex, leder vice versa till konsumentprisinflation. Aktierna försvarade visserligen sitt reala värde, till slut från 1960-talet till 1980, men obligationsägare blev fattigare i reala termer, precis som de senaste tio åren. Inflationspuffar påverkade både aktier och obligationer negativt samtidigt.

Vi har som visat ovan, sett början på det beteendet i marknaden igen. Inflationen stiger, om än den rekylerat det senaste året. Misstroende mot budgetunderskott får folk att sälja räntebärande och köpa saker, som då stiger i pris. Inflationspuffar får aktier och obligationer att samtidigt falla, medan råvarupriser stiger.

 

Annons

Den portföljmix som fungerar

Den nya portföljen som fungerar är alltså en aktie- och råvaruportfölj, i någon mix. Råvarorna har tagit den roll som obligationerna hade i en 60/40-portfölj.

Många har åsikten att ”realtillgångar” är lösningen på stigande inflation. Vad är realtillgångar? Det är fastigheter, av olika slag. Fastigheter hämtar sitt värde från diskonterat nuvärde av vad de avkastar. Stiger räntorna, pga stigande inflation, minskar det värdet. Det räcker att titta på fastighetsbolagens kursutveckling på börsen för att se vad som hände när inflationen vaknade till liv igen för ett par år sedan.

70-talets erfarenhet var att fastigheter sjönk kraftigt i värde i början på decenniet, när inflationen började att stiga från låg nivå. De avkastade bra (bäst rentav) när inflationen redan var hög, mot slutet av decenniet. Fastigheter avkastade bättre än aktier från 2008 och fram till slutet av 2019, men om någon minns så var det en period med noll till negativa räntor, som varefter folk började tro på scenariot ”low for longer”, pumpade priserna på fastigheter. Det som kallas för realtillgångar är alltså inte bara det, utan har varit ett ”bet” på väldigt låga räntor och en premie för dålig likviditet.

Råvaror som placering

Råvaror, som placering, att vi pratar om det som ett alternativ, beror på att det finns en finansiell marknad för terminskontrakt på råvaror. Anledningen till att den finns är att det finns producenter som är oroliga för att priset ska gå ner. Genom att sälja på termin, dvs bestämma priset idag men leverera och få betalt i framtiden, kan de bli av med den osäkerheten. I teorin har konsumenter motsatt intresse, men hur många prissäkrar sin konsumtion av vete? Inte många. Därför finns en riskpremie i råvaruterminsmarknaden, som inte finns i spotmarknaden. Det gör att avkastningen över tid på råvaruterminer överstiger inflationen. Historiskt har totalavkastningen varit lägre än för aktier, men högre än för obligationer.

Det som gör råvaror så intressant i den tid vi är nu, är att inflation är negativt korrelerat med avkastningen på aktier, obligationer och fastigheter. Inflation är positivt korrelerat med råvaror. Råvaror är alltså i den tid vi är nu den perfekta kombinationen med aktier, om man fortfarande tror på aktier. För dem som har huvuddelen av sin portfölj i fastigheter är råvaror också en perfekt kombination. De allra flesta av oss har via sitt boende sin största exponering mot just fastighetsmarknaden.

Hur gör man?

Ska man investera i råvarumarknaden generellt kan man välja mellan börshandlade fonder och en vanlig råvarufond. Det finns naturligtvis en rad skillnader dem emellan.

På Avanzas plattform finns en (enda) vanlig råvarufond. Den handlas i svenska kronor till dagligt NAV och har ingen insättnings- eller uttagsavgift.

På Avanzas plattform finns också många börshandlade fonder. De har ofta en låg förvaltningsavgift, eftersom de är indexfonder. Index för råvaruterminer skiljer sig dock från exempelvis aktieindex i det att ett råvaruindex måste ha en regel för när ingående terminskontrakt ska säljas, för att undvika leverans. Andra regler kan vara mer eller mindre algoritmer för att implementera en riskpremiestrategi. Indexen kan alltså skilja sig åt. Som vanligt när man handlar ETF:er som är noterade på marknadsplatser utomlands, måste man betala växlingsavgift och courtage. Det finns också en skillnad mellan köp- och säljkurs som ofta är en kostnad.

Det finns också certifikat på enskilda råvaror, som handlas som börshandlade fonder. Om man är ute efter råvarumarknaden som tillgångsklass passar dessa kanske inte lika bra. Om man däremot har en stark övertygelse om att en viss råvara ska utvecklas särskilt bra, ger dessa så kallade ”ETC:er” möjlighet att ta en position i den.

Är det läge?

Vete handlas nu på ett pris som ligger på en så låg nivå att för varje dollar en genomsnittlig amerikansk lantbrukare lägger i kostnader, får han 60 cent tillbaka. Det finns alltså en latent prisuppgång i väntan. Kaffepriset är högt, men har fallit den senaste tiden. Kaffe, kakao och apelsinjuice, som stått högt i pris är en liten del av råvarumarknaden. Kaffepriset är flera gånger högre än produktionskostnaden och har förmodligen långt att falla i pris än.

Jordbruksprodukter är en stor del av råvarumarknaden, liksom industrimetaller. Industrimetaller drivs på av elektrifieringen, som sedan flera år rullar på av egen kraft, med extra ”boost” av AI. Den megatrenden är väl antagligen inte över.

Guld och silver har gått stadigt uppåt och med en trend med stigande statsskulder och tilltagande geopolitisk oro borde pristrenden uppåt för guld också fortsätta. Det finns alltså mycket som talar för att råvaror kan komma att ha en positiv prisutveckling de kommande åren.

Torbjörn Iwarson, Partner på Centaur Fondförvaltning och initiativtagare till fonden Centaur Commodity.

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Avkastningen kan också öka eller minska på grund av förändringar i valutakursen. Vi reserverar oss för eventuella fel i aktie- och fondinformationen som lämnas på denna sida. Åsikter och slutsatser som framkommer i bloggen är skribentens egna och skall inte ses som investeringsråd och/eller åsikter från Avanza.