Bostadsmarknaden är sjuk, men vi fokuserar bara på den friskaste delen av marknaden. Den som ger oss status och säger oss hur rika vi är. På pappret. Det är ett svek. Istället borde vi lägga fokus på att förändra vårt föråldrade hyressättningssystemet. En krigsrelik som sätter käppar i hjulet för unga personer som saknar familjeförmögenhet eller rätt kontakter.

22 668 bostadsrätter låg ute till försäljning i Sverige i september. Rekord. Återigen. Och återigen en rubrik om bostadsmarknaden. Förlåt, jag menar bostadsrättsmarknaden. För det är ju i ärlighetens namn bara den vi är intresserade av. Det är den som ger oss status på middagsbjudningen och som säger oss hur rika vi är. På pappret. De två hyresmarknaderna däremot, den knappt existerande vita och den mer omfattande svarta, de ger inga rubriker.

Ändå är det dessa marknader som är sjuka. Inte bostadsrättsmarknaden. Att bostadspriserna stiger efter år av bostadsbrist och rekordlåga räntor, det är inte sjukt. Det är rimligt. Till och med helt enligt skolboken.

Att en etta i Fittja och en etta på Nytorget kostar samma däremot, det är sjukt. Uppkomsten till sjukdomen stavas bruksvärdesprincipen. Alltså den hyresreglering som gör att två bostäder med samma tekniska standard ska ha i princip samma hyra. Oavsett hur vi i övrigt värderar bostaden.  Insider-outsider problematiken denna krigsrelik (ja hyresregleringen är faktiskt en 40-tals reglering som infördes temporärt under brinnande världskrig) skapar är förödande.

Nuvarande hyresrätter används ineffektivt och har du turen att sitta på ett förstahandskontrakt, med kraftigt subventionerad hyra, då släpper du det aldrig. Hur många historier har jag inte hört om vänner och bekanta som gjort alla möjliga krumbukter för att en eftertraktad hyresrätt som finns i familjens kontroll ska fortsatta att vara just det. Man skriver sig hos kusiner och mormödrar, låtsas flytta ihop med varandra, låter lägenheter stå tomma osv. Allt för att inte släppa kontrollen. Alla vet ju att chansen till en eftertraktad och billig hyresrätt knappast dyker upp igen.

Vinnarna på systemet är få, men utgörs framför allt av välinformerade äldre med höga inkomster och som tidigt i livet ställde sig i kö. Förlorarna är, som i så många andra bostadsfrågor, unga människor i storstäderna utan varken familjeförmögenhet eller decennier av bostadsköande bakom sig. Extra svårt blir det om du har utländsk bakgrund och begränsat kontaktnät. För denna grupp är alternativen få, det enda som egentligen finns till hands är ett osäkert andrahandskontrakt.

Ändå pratar vi inte om detta. Vi pratar istället om huruvida bostadsrättspriserna har stigit eller sjunkit fem procent. Som om det vore en ”deal breaker” för en ung nyexad akademiker ifall en lägenhet kostar 3 eller 2,8 miljoner. Hen har ju varken 420 000 eller 450 000 att dra fram ur fickan för att möta kravet på 15 procents kontantinsats.

Självklart behövs det reformer för att underlätta nybyggande, men ska vi på allvar ta tag i problemen med Sveriges sjuka bostadsmarknad då måste det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas mer effektivt. Och framför allt borde vi börja prata om den sjuka hyresmarknaden. Det, om nått, borde vara lågt hängande frukt!

//Johanna

 

Krönikan först publicerad på sajten bostadspolitik.se

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Avkastningen kan också öka eller minska på grund av förändringar i valutakursen. Vi reserverar oss för eventuella fel i aktie- och fondinformationen som lämnas på denna sida. Åsikter och slutsatser som framkommer i bloggen är skribentens egna och skall inte ses som investeringsråd och/eller åsikter från Avanza.