Varför sparar rika?

Av Johanna Kull

28 feb 19

Share

Varför ska jag egentligen spara? Jag har en tryggad buffert, några miljoner i börssparande, ett lågbelånat hus, hög inkomst och en bra tjänstepension som gör att jag egentligen inte behöver jobba en dag till i mitt liv. Ändå sparar jag varje månad. Varför då, jag har ju inga direkta sparmål? Min bordsherres nästan filosofiska fråga, blev starten på en intressant diskussion.

Först sparar vi människor i regel för att känna trygghet. För att kunna sova gott om natten oberoende stigande räntor, sjukskrivning eller krånglande varmvattenberedare. Sen är målet frihet. Frihet att kunna säga hej då till en arbetsplats man inte trivs på, en partner som inte gör en lycklig, eller bara för frihet att uppfylla sin dröm. Men varför fortsätter man sen, när båda dessa är uppnådda? Kanske är det en strävan att öka sitt välstånd. Men gör man verkligen det? Allt fler börjar ju ifrågasätta ekonomisk aktivitet som måttet på välstånd och Nya Zeeland blev nyligen första västlandet att skrota det klassiska BNP-målet och istället arbeta med en ”välmående budget”. Initiativet hyllas av flertalet nationalekonomer, men de pekar också på att det är osannolikt att man kommer lyckas särskilt bra. Välmående är helt enkelt för svårt att mäta.

I teorin är det enkelt, du trycker in variablerna x och y i en nyttofunktion och söker fram kombinationen som maximerar densamme U=max {x;y}. Om vi antar att x-variabeln i det här fallet är sparande och y-variabeln konsumtion, då finns det alltså en nivå där det är bättre att lägga en ytterligare krona på konsumtion istället för sparande och vice versa. Problemet (om det nu är ett problem annat än hos en nördig nationalekonom) är att vi inte vet vad denna optimala fördelning är. Vi kan inte heller använda vår tids universallösning och googla oss fram till svaret.

Vad vi däremot kan göra, är att vara ärliga mot oss själva och fundera lite kring de val vi gör och varför vi gör dem. När den amerikanska banken Wells Fargo frågade välbärgade amerikaner vad de ångrade mest vad gäller deras finanser, svarade 15 procent att de ångrade att de inte njutit av pengarna mer. Det var alltså inte den där enskilda felinvesteringen eller att man inte fyllde på mer i favoritaktien när den bottnade ur vid finanskrisen, som låg och gnagde. Det var kort och gott, att man inte njutit mer.

Nu finns det som tur är inget ett till ett förhållande mellan njutning och konsumtion. Nej, i verkligheten består vår nyttofunktion av betydligt fler variabler än bara spara och konsumera. Inte minst tid med nära och kära. Men om man har även det på plats, då kanske det ändå är spara som skänker en mest nytta. För inte sällan är det ju till just nära och kära vi sparar. Och det, det får oss sannolikt att må bra och borde då rimligtvis öka vårt välmående. Det var i alla fall den slutsatsen jag och min bordsherre kom fram till. Att han helt enkelt sparar för att hans barn är det som skänker honom lycka här i livet och att hans nyttofunktion är en direkt funktion av deras välbefinnande. Och då blir det också helt rationellt att fortsätta spara varje månad. Så länge man samtidigt kommer ihåg att ett arv har fler dimensioner än värdepapper och pengar.

//Johanna Kull, sparekonom

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Avkastningen kan också öka eller minska på grund av förändringar i valutakursen. Vi reserverar oss för eventuella fel i aktie- och fondinformationen som lämnas på denna sida. Åsikter och slutsatser som framkommer i bloggen är skribentens egna och skall inte ses som investeringsråd och/eller åsikter från Avanza.

Dela inlägget

Relaterade inlägg

Kommentarer